«Jag vill ha dig, Alexander. Och jag dig, säger du med intensiv blick.
Och så fyller du mig. För din kuk mot mig, mot min öppning, in i mig. Hud möter hud och två delar blir till en. Det vibrerar, skakar, hårt och som i smekningar.»
Jag har älskat utan att be om vare sig ursäkt eller lov.
En del av mina älskare har inneburit korta, ibland enstaka, möten. Andra har blivit till en relation, ett längre, eller återkommande förhållande — ja till och med ett äktenskap. I vissa fall har mina älskare varit någon i min egen ålder, ibland har han varit betydligt äldre. Jag har varit med honom även när någon annan, eller mitt eget samvete, försökt säga ifrån. Men istället för att lyssna, och vika undan, har jag fortsatt. Älskat och älskats.
Aldrig, aldrig har han sagt nej till mig. För mina älskare, de har längtat efter min kropp lika mycket som jag har längtat efter deras.
B. J. Hermansson skriver på ett språk som är svårt att likna vid någon annans. Författaren låter med skicklighet sina noveller sväva mellan det rappa och det poetiska. Samtidigt inspirerar texternas underliggande ton läsaren att tänka kring, och ifrågasätta, våra etablerade föreställningar. Ofta gällande norm och sexualitet.
