Anna Lenah Elgström reser till Rom 1943, och möter en stad helt olik den hon vuxit upp med och älskat. På de vackra alléskuggade shoppinggatorna i den centrala, historiska delen av staden märks knappast kriget av. Vackert klädda turister blandas med de rikaste skikten av den italienska societeten i de glamourösa caféerna och restaurangerna. Om man vågar sig bort från dessa gator möts man dock av ett helt annat Rom. Fattiga kvinnor slåss om mat utanför marknaden när den öppnar, skadade och ärrade soldater återvänder från kriget och fascismen håller befolkningen i ett järngrepp.
I “Italiens elfte timma” berättar Elgström om en diktatur som faller i realtid. Diktaturen skapas genom en befolkning som inte bryr sig, och när den skakar i grundvalarna finns det ingen allmän vilja att rädda systemet. I denna unika samtida skildring av ett Italien i förfall, som försöker frigöra sig från historien och bli en modern stat får vi en ovanlig bild av fascismens bultande hjärta just innan det slutar slå.
“Vad skall det nu bli av?” sade hon bittert. «Och framför allt, vad ska det bli av ungdomen? Jag har nevöer och kusiner som aldrig gjort annat än att slåss för det fascistiska imperiet först i de afrikanska krigen, sedan i Spanien och nu i detta krig. Varför skulle jag vilja veta? Om det komma från detta kriget med livet begriper jag inte hur de skola kunna skapa sig en existens — att slåss är det enda de lärt sig — en värld i krig är den enda värld de begripa.”
Anna Lenah Elgström (1884–1968) var en svensk författare och journalist. Hon var aktiv inom kvinno-, och fredsrörelsen tillsammans med vännerna Elin Wägner och Ellen Key och var en av grundarna till Rädda barnen 1919.
