De flesta människor har ett behov av att finna en mening med sitt eget liv. Problemet är att objektivt betraktat, ur ett biologiskt och evolutionistiskt perspektiv, går det inte att finna någon sådan mening med enskilda liv. Min personliga existens gör ingen skillnad för jorden, universum eller mänskligheten. Jag måste själv finna det meningsfullt att leva, det kan ingen annan göra för mig.
Konstaterandet att mitt eget liv i egentlig mening saknar mening, kan för vissa människor förefalla skrämmande och deprimerande. Samtidigt har de flesta människor däremot inte svårt att förstå att en enskild individ av en annan art än människan, objektivt betraktat inte har någon mening för vare sig arten i stort eller för jorden och universum och evigheten. Såvitt vi idag känner till är det heller ingen annan art än just människan som har vare sig förmågan eller behovet av att känna mening med tillvaron.
Andra sidan av myntet är att det faktiskt har stor betydelse för såväl mänskligheten som för alla andra djur och växter, hur vi som kollektiv lever för att det ska vara hållbart. Så även om mitt individuella liv inte har någon annan mening än den meningsfullhet jag fyller det med, har det stor betydelse hur vi som kollektiv agerar. Vi har ett ansvar. Det är valen vi gör idag som våra barn ska leva med imorgon. Det är någonstans i detta svävande landskap av resonemang jag trots allt tror att den mening vi söker individuellt, också går att hitta.
