«Vi är alla i för stor utsträckning utlämnade åt omständigheter för att kunna se oss själva som författare till våra livsberättelser. Men om vi plötsligt börjar känna att vi inte ens är medförfattare — ja, då tror jag att vi lever fel.»
I denna essä lyfter Merete Mazzarella skrivandet som ett sätt att få syn på allt som kan finnas att reflektera över. Hon skriver om tanten, om tantens kraft, och om sin egen mor. Varför är driften att berätta om våra liv så stark? Hur kan vi berätta? Och vilket förhållande finns mellan att leva och att skriva?
Merete Mazzarella är en svenskfinsk författare. Hon är berömd för en finstämd essäistisk stil med en oerhörd lärdom ingraverad i de tillsynes flyhänt formulerade meningarna.
